Historia

Området som utgör dagens Turkiet var redan för tusentals år sedan hemvist för tidigt utvecklade kulturer med folkslag som bland annat hettiter, meder och perser. Längs den västra kusten bosatte sig även greker under årtusendet före Kristi födelse och skapade städer som Smyrna (nuvarande Izmir), Efesos och Miletos. På 300-talet f. Kr. erövrades området av Alexander den store. När väldet föll samman efter hans död etablerades ett antal mindre stater i området, vilka i sin tur erövrades av romarna under 100-talet f. Kr. Vid den romerska riksdelningen år 395 blev Mindre Asien (Anatolien) centrum i det Östromerska riket, sedermera Bysantiska riket.

Osmanerna började på allvar hota det Bysantinska riket från och med 1000-talet och framåt. År 1453 intog osmanerna Konstantinopel (nuvarande Istanbul), vilket innebar slutet för det Bysantinska riket. Osmanerna avancerade även söder- och österut och hade vid 1500-talets början erövrat stora delar av den arabiska halvön samt nästan hela Nordafrika. Imperiets norra del gränsade till Österrike och Polen. Från mitten av 1500-talet till slutet av 1600-talet var det Osmanska riket som mest inflytelserikt och omfattande.

Under de följande århundradena försvagades det Osmanska riket av inre motsättningar och otaliga krig med grannarna. Imperiet föll gradvis samman och mindre nationalstater skapades. Under balkankrigen 1912–1913 förlorades slutligen alla landområden i Europa utom östra Trakien, ett dåtida område på Balkanhalvön. Efter första världskriget, där Turkiet deltog på Tysklands sida, avträddes ytterligare landområden och Turkiets areal minskade till i stort sett dagens yta.

Mustafa Kemal Atatürk, blev Turkiets förste president mellan 1923–1938. Han var son till en lägre statstjänsteman i Thessaloniki, då beläget i det Osmanska riket. Tidigt faderlös inriktade han sig på en militär karriär och tog snabbt intryck av de liberala och nationalistiska idéer som florerade bland yngre osmanska officerare. Efter framstående insatser i Tripoliskriget 1911–1912, i Balkankrigen 1912–1913 och i första världskriget, avancerade han till general. I spetsen för upproriska turkiska nationalister ledde han befrielsekriget mot de grekiska ockupanterna, som slutligen besegrades i augusti 1922.

År 1923 utropades republiken Turkiet med Atatürk som president för den nya republiken. Han genomförde omfattande reformer och styrde Turkiet i västlig riktning. Bland annat infördes det latinska alfabetet och många religiösa ämbeten avskaffades. Han moderniserade även det turkiska språket från arabiskt och persiskt inflytande och turkiskan blev det språk man talade i skolorna. Landet upptogs som medlem i Nato 1952 och deltog aktivt i Koreakriget. 1974 råkade Turkiet i konflikt med Grekland om Cypern, vars norra del invaderades samma år. Efter Sovjetunionens upplösning närmade sig Turkiet på 1990-talet de turkisktalande republikerna i Kaukasien och Centralasien. Redan 1959 ansökte Turkiet om medlemskap i EEC (EU). Ansökan förnyades 1987 och i december 1999 erhöll Turkiet kandidatlandsstatus. Förhandlingar om EU-medlemskap inleddes i oktober 2005 och fortskrider kontinuerligt. Prioriterade områden för Turkiets EU-anpassning är att fördjupa demokratin och rättsstaten, öka respekten för de mänskliga rättigheterna och stärka yttrandefriheten.